Utom och utan

Utom kan vara preposition eller konjunktion.

Som preposition (utom = med undantag av) följs utom vanligen av objektsform
(mig, dig, honom, henne, oss, er, dem).

De bjöd in alla utom oss till festen på lördag.

Som konjunktion (utom = men inte, exklusive) följs utom normalt av subjektsform
av personliga pronomen (jag, du, han, hon, vi, ni, de).

Alla utom han tyckte att filmen var rolig.

Ordet utan (inte med, i avsaknad av) är en preposition.

Det går inte en timme utan att jag tänker på henne.
Utan mina föräldrar hade jag aldrig klarat det.
Gå inte ut i regn utan paraply.